14 oktober 2017

Boktips: Kidnappningen av Anna Schulze





Nej, detta är inte en deckare utan en oerhört stark släktskildring!
Anna Schulze har skrivit en berättelse om sin far Ragnar, som drabbades mycket hårt i en vårdnadstvist på 1930-talet.
Författaren ger först en bakgrund genom att beskriva familjeförhållandena i början av 1900-talet. Hennes farmor, Daisy, föddes i en välbärgad familj och gifte sig så småningom med en officer. De fick två barn, Gunilla och Ragnar. Efter flera års slitningar i äktenskapet, gick paret skilda vägar. Det uppstod en vårdnadstvist om barnen, där många drabbades på olika sätt.
Annas farmor betraktades som olämplig vårdnadshavare. Hon kidnappar då den 10-årige sonen Ragnar och flyr utomlands med honom. De förblir försvunna i flera år.
Anna Schulze bygger sin berättelse på brev, dagböcker och rättegångsprotokoll, men lägger också till en del egna hypoteser om sådant som inte finns dokumenterat.
Hon gör det mycket fint och visar stor respekt för de inblandade i detta familjedrama.
Boken fick en strålande recension i DN.
Anna Schulze medverkar i TV-programmet Babel den 15 oktober.


8 oktober 2017

Bergrummet - Stockholms nya leksaksmuseum

Bergrummet - Tidö Collection of Toys & Comics är ett nytt leksaksmuseum i Stockholm. Om det finns några föremål från det tidigare och numera nedlagda Leksaksmuseet framgår inte.

Det är  helt klart värt ett besök, även om jag personligen tycket att det är litet jobbigt med mörklagda museer. Montrarna skall lysa upp, det förstår jag, men det blir litet tröttsamt. Det lyste fint i dockskåpens fönster, men exteriören var nästan omöjlig att se. Information om de olika typerna av leksaker fanns på tjusiga displayer, men man saknade ofta information om varje enskilt föremål.  Knepigt kan jag förstå, eftersom det fanns så otroligt mycket.







Dockskor

Den här känner ni nog igen?

Dockassesoarer




Välgjord docka i papier-marché från 1860-talet




Moderna leksaker finns också


Dockskåpsinteriör

Dockskåpsinteriör

Dockskåpsinteriör



Tennsoldater


Ohhh, en sådan här hade jag när jag var liten!
Det fanns serietidningar också


1 oktober 2017

Gems weekly photo challenge - Fågel

Nu har jag anslutit till en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Sanna, som dirigerar den gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text. Fler deltagare hittar man på Sannas hemsida. Denna vecka är det ordet FÅGEL. Jag börjar i liten skala med endast en bild.


Detta var första gången jag lyckades ta en bra bild på en fågel. En liten talgoxe satt i trädet nära min bostad. Jag tog bilden med en nyinköpt kompaktkamera och var naturligtvis mycket glad över att bilden blev så pass bra, eftersom min tidigare kamera aldrig hade fungerat, då jag fotograferade med zoom.
Det var vår och man njöt av av allt fågelkvitter!

24 september 2017

Norra Djurgårdsstaden


Norra Djurgårdsstaden är ett nybyggt område i nordöstra Stockholm, som sträcker sig från Husarviken i norr till Loudden i söder. Området gränsar till Hjorthagen, en gammal stadsdel där ett gasverk tidigare låg.
Eftersom jag bor tvärs över vattnet har jag kunnat följa detta områdes framväxt. Jag passerar också igenom området, när jag ibland tar buss från stan till Ropsten.
Några gånger under sommaren har jag stannat till och gått runt i området och tagit litet bilder. Jag tycker att det är ett otroligt tjusigt område. Vilken spännande arkitektur! Området är fortfarande under utbyggnad.
Jag skulle mycket väl tänka mig att bo där. Nära till naturen, nära till vatten och nära till Stockholms city. Men priserna för lägenheterna är skyhöga.


Invigning av Jeppe Heins vattenkonstverk




Brygga vid Husarviken. I fonden skymtar Norra Djurgårdens natur


Solrosorna kämpar på trots byggkranar



Massor av bänkar på Storängstorget. I fonden skymtar gasklockan i plåt, ett riktigt landmärke. Den kommer att rivas.

Innergård


Bobergs gasklockor och flera andra industribyggnader i samma stil blir kvar och skall bland annat användas till kulturverksamhet.


15 september 2017

Gröna Lund


Visste du att 65-plussare har fri entré på Gröna Lund, även konsertkvällar?
Jag älskade att gå på Gröna Lund, då jag var barn. Bilden nedan föreställer mina föräldrar och mig själv och är tagen 1955 på Tivoli, som det kallades då. Bilden är förmodligen tagen av min äldre bror.
Några besök blev det med de egna barnen på 1980-talet och något besök har det också blivit på 2000-talet med både barn och barnbarn.



Denna sommar gick jag runt helt på egen hand en tidig eftermiddag bara för att fotografera.
Mycket är förändrat. Det finns många fler aktiviteter och man skulle nästan inte kunna orientera sig om inte Spanska trappan fanns. Jag riktade in mig på sådana aktiviteter, som kan anses klassiska. En del har försvunnit eller brunnit ner, en del har återuppstått, ibland i annan skepnad. När jag skriver åldern under bilden innebär det inte att alla delar är ursprungliga. Man måste naturligtvis renovera ibland.

Cirkuskarusellen, 100 år gammal.

Dansbanan från 1942

Lilla pariserhjulet, 80 år gammalt


Lustiga huset från 1927. En gång nedbrunnet och sedan återuppbyggt.

Kättingflygaren. En liknande fanns redan på 1920-talet.
Så här ser radiobilarna ut idag. De första kom 1927.
Missa inte de fina glasmålningarna av Armand Rossander som finns på Tyrols fasad!

5 september 2017

Installationen Under av Charlotte Gyllenhammar


Med anledning av min kurs i konsthistoria har jag tittat litet närmare på några offentliga konstverk här i Stockholm.
Installationen Under av Charlotte Gyllenhammar är från 2006. Det är en skulptural gestaltning i brons, fotografi; emulsion på akrylglas. Den är placerad i Försvarshögskolans och Utrikespolitiska institutets gemensamma entréhall.
Charlotte Gyllenhammar är född 1963.
I inledningen till biografin över Gyllenhammar, utgiven 2004, skriver Håkan Nilsson (bl a konstkritiker på DN) följande:
Charlotte Gyllenhammar vänder gärna på våra mest invanda begrepp: redan 1993 hade hon hunnit rekonstruera resultatet av en sprängd resväska, låtit hänga en ek upp och ner utanför Åhléns varuhus i Stockholm och ställt ut en replik av sin egen ateljé i Carl Milles ateljé. Sedan dess har hon arbetat med installationer, med video och film och med olika rumsliga gestaltningar. Men det finns något som binder samman hennes mycket olikartade verk, som gör att det är svårt att förbli oberörd inför dem. Det vilar en påträngande obehaglig känsla över dem som på en gång är uppfordrande och intressant. Det är samtidigt en känsla som är svår att komma åt.




Så kände jag också, då jag första gången såg denna installation, som består av ett antal barn, som ligger i en ring. Ett barn står på knä och tittar upp mot en kupol. Installationen visar sig ha ytterligare en del, som befinner sig bakom en glasvägg litet längre bort. Tur att jag hade min son, som arbetar i huset, som guide, annars hade jag nog missat den delen. Gyllenhammar bjuder in mig till den ena delen av installationen, men stänger mig ute från den andra. Eller är det tvärtom? 



Varför finns installationen just i entréhallen till dessa myndigheter?  Barn är ett ofta återkommande tema hos Gyllenhammar. Denna installation  består av skulpturer av de mest sårbara och utsatta  – barnen. De som arbetar i detta hus blir påminda om det, likaså deras besökare! Titeln Under är tvetydig.
Jag känner mig verkligen berörd av installationen, men också konfunderad. Den inger mig en känsla av oro, ja sorg.  Barnen är ju helt övergivna och ser rädda eller ledsna ut. Ett av barnen står på knä och tittar upp på kupolen. Hoppas kanske på hjälp? Barnen innanför glasväggen verkar dock litet mer aktiva. Den ena åker faktiskt pulka! Intressant är att notera, att den delen av installationen är under bar himmel vilket betyder att det kan komma in snö där på vintern. Genast litet mer hoppfullt!
Jag vet att Gyllenhammar tidigare berört krig, katastrofer och terrorhot i sin konst. Det gör hon  här också. Tyvärr ständigt aktuella ämnen.
På nätet hittar jag på
Statens konstråds hemsida  en analys, skriven av Håkan Nilsson, som ger mig en del stöd i mina funderingar. Där står bl a ”Gyllenhammars installation vägrar vara ”bara” en utsmyckning. Den ställer betraktaren inför frågor som bär på enorma anspråk om ansvar och deltagande. Men det sker inte genom pekpinnar eller förmaningar. De anonyma barnen för frågan till ett personligt och vardagligt plan. Storpolitikens konsekvenser sker på individens nivå.”


 

31 augusti 2017

Veckans rubrik: Ordet är fritt

Nu startar Veckans rubrik igen! Tove med bloggen Blogg&blandat  har valt teman för september. Först ut är Ordet är fritt.
Ja, det kan ju låta enkelt. Man skulle alltså kunna skriva om precis vad som helst, eller...?
Ordet är fritt är något man brukar höra någon säga efter att personen hållit ett anförande. Anföranden av olika slag hör eller läser man ju överallt - i tidningar, i radio och TV eller vid offentliga debatter.
Jag brukar vara försiktig med vad jag skriver om i min blogg. Politik, religion och sociala frågor är laddade ämnen, som jag undviker.
Kanske jag skulle skriva om några mindre laddade saker, som engagerar mig just nu?
Kampanjen om att inte ta plastpåsar i onödan i butikerna tycker jag är behjärtansvärd. Speciellt om det kan resultera i mindre nedskräpning. Litet svårt att förstå ändå, eftersom man ju måste använda  plastpåsar till soporna. Det är dit de går hemma hos mig i alla fall. De stora alltså. De små blir hundpåsar. Det skulle verkligen inte falla mig in att slänga ut en plastpåse i havet!
I den stockholmsförort jag bor i, planeras utbyggnad av vårt centrum. Det skall byggas fler bostäder. Det behövs naturligtvis, men man planerar också ytterligare butiker. Många tvivlar på att de kommer att bära sig eftersom näthandeln ökar mer och mer. Det är framför allt kläder, som människor köper på nätet.
Hittills har jag mest köpt böcker, färgpatroner och mat på nätet. Sådant som inte kan bli fel. Men nu har jag för första gången köpt en matta och är helnöjd. Hunden också!



Lika nöjd är hon dock inte med sin nya matskål (inte köpt på nätet!). Jag slog på stort och köpte henne en ny FLOTT matskål med små fjärilar på. Den är dessutom greppvänlig och lätt att rengöra. MEN HON GILLAR DEN INTE! Till saken hör att hon har aldrig varit särskilt intresserad av mat, utan måste ofta trugas. Detta med att få hunden att äta ur den nya matskålen, är för närvarande det som engagerar mig mest!





23 augusti 2017

Återblick på sommaren 2017

Nu börjar sommaren lida mot sitt slut och det är dags för en återblick!

JUNI
I början av juni fick jag möjlighet att ta med barnbarnet Artur 3 1/2 år till Junibacken. Det passade ju bra med tanke på namnet på denna fantastiska  anläggning! Barn bör inte vara för små, då man gör detta besök. De har mer utbyte av det, om de har haft möjlighet att bekanta sig med de barnboksfigurer man träffar på där. Artur kände igen de flesta, men inte alla. Så vi får återvända dit om några år då han blivit mer beläst! Roligt var det i alla fall. Sagotåget var det bästa. Och glassen, förstås!

Artur i knäet på Mamma Mu

Jag har börjat spela spela boule! Det är ju en ganska enkel och okomplicerad sport. Men man måste försöka lära sig vissa regler och lämplig teknik. Jag har fått mycket hjälp av spelare (läs pensionärer), som har hållit på i många år. På bilden är det grannen Annette som visar mig lämplig teknik för ett kast. Som synes är detta en hundvänlig sport.



Jag gick en kurs i konstvetenskap i våras. Till den hörde att skriva en essä om några offentliga konstverk. Jättekul utmaning att roa sig med när vädret var dåligt. Delar av essän har jag publicerat på bloggen.



JULI
Den 6 juli varje år genomförs en fest i Carl Michael Bellmans anda på Elfviks gård. Årets trubadur var Carl Håkan Essmar, som sjöng och spelade med en cister, ett gammal instrument. Medhavd picknickmat avnjöts i gräset. Detta arrangemang äger rum detta datum till minne av att den dagen år 1788 var Bellman gäst på Elfviks gård.

Foto: Bo Vading

Min årliga sommarvecka på skärgårdsön Gällnö inträffade denna månad. Här är en bild på den stuga jag brukar hyra. Mer om denna underbara ö finns i ett tidigare inlägg.





AUGUSTI
Att läsa en klassiker hör sommaren till. I år blev det Buddenbrooks av Thomas Mann i ny översättning av Ulrika Wallenström.
Jag läste den som ljudbok. Det blev en upplevelse förmedlad av uppläsaren Irene Lindh. Gillade ni TV-serien Downton Abbey, så gillar ni den här boken, även om den utspelar sig i Tyskland under 1800-talet och huvudpersonerna inte är en adelsfamilj utan en köpmannafamilj. Självklart får man också en djupare inblick i karaktärerna, miljöerna och tidsandan i en bok än i en TV-serie.
I höst utkommer för övrigt en stor biografi om familjen Mann. Den skall bli intressant att läsa.




Sommarens utflykt gick till den närbelägna Norra Djurgårdsstaden. Mer om detta i ett senare inlägg.

13 augusti 2017

Mitt dockskåp





Några har under året undrat hur det gått med det dockskåp, som jag började inreda förra våren. Pysslande med dockskåpet har varit något jag ägnat mig åt, då jag inte haft något annat för mig. Det har inte känts som något som brådskar. Det har varit roligt att få gå och fundera litet över hur man vill ha det. Jag har handlat en del på nätet och besökt Miniatyrmässan, som hålls två gånger om året. Urvalet av dockor och möbler i gustaviansk stil är mycket begränsat. Jag fick specialbeställa madame Lillkvist, dockan med gustavianska kläder, som alltså är husets enda invånare, förutom kökspigan. Några enkla småsaker har jag faktisk lyckats tillverka själv.
Jag ville studera en genuin gustaviansk miljö och inväntade alltså den visning av Skogaholms herrgård, som görs varje sommar på Skansen.
Nu tycker jag ändå att det är dags att visa upp det jag åstadkommit hittills. Det återstår att göra en del kompletteringar och förbättringar, men man kan ändå säga att det är i stort sett klart.
Det går att klicka på bilderna, så blir de större.

Sovrummet

Närbild på toalettbordet

Salongen

Närbild på madame Lillkvist vid kaffebordet

Köket

Närbild på köksbordet. Observera råttan på golvet!


Boktips: Kidnappningen av Anna Schulze

Nej, detta är inte en deckare utan en oerhört stark släktskildring! Anna Schulze har skrivit en berättelse om sin far Ragnar, som dra...