Som barn bodde jag i villa med en jättestor tomt, som var underbar att leka på. Ingen av mina föräldrar höll på med odlingar.
Senare i livet har jag mest bott i lägenhet, där jag med måttlig framgång försökt mig på litet balkongodling.
Under de år jag var gift och barnen var små, hyrde vi ett torp, som vi använde på fritiden. Där fanns det sedan tidigare upplöjd mark för odlingar. Detta inspirerade mig och jag började för första gången i mitt liv att odla grönsaker. Men resultatet var magert. Dels var man ju inte alltid där, dels blev det problem med vattningen, eftersom vi hade en brunn, som snabbt sinade.
Senare, som ensamstående tonårsförälder köpte jag mig en egen sommarstuga med naturtomt. Inte heller där blev det mycket bevänt med odlingar. Det var för mycket sten överallt, så där fick jag nöja mig med några tåliga buskar och blommor på verandan.
Stugan har jag inte kvar längre, så nu är det återigen balkongodling som gäller. Men det är lättare sagt än gjort. Det behövs bara att man är borta en vecka, så vissnar allt ner. Hjälpsamma grannar finns, men man vill ju inte besvära.
Men NU äntligen har jag hittat något som förhoppningsvis kan passa! Kommunen satsar i år på stadsodling och jag har turen att få vara med i det projektet. Det innebär att kommunen lånar mig en odlingslåda, fyller den med jord och placerar den i en park 50 meter från min bostad. Fördelen med detta är att man kan ta tillvara både sol och regn bättre och att det blir lättare att be om hjälp med vattning om sommaren skulle bli torr. Det finns risker också, men det kan vara värt ett försök. Jag har sått sallad, morötter och rädisor. Ytterligare rapporter är att vänta!
Efter tio dagar ser det ut så här. Först ut är rädisorna! |