25 augusti 2011

Spökvandringar i Stockholm

Jag har under sommaren deltagit i några av de spökvandringar,
som arrangeras av Stockholmghoststories. Guiden hette Miguel
de Paula och han berättade initierat och medryckande om spöken
och andra hemskheter. Han planerar att ge ut en bok i ämnet.
På Östermalmsvandringen fick vi veta att det funnits flera kyrkogårdar i området och om dem fanns mycket att berätta. Kyrkogården vid Hedvig Eleonora kyrka finns ju fortfarande kvar och där har Vita frun visat sig. En av dem som ligger begravda där, betedde sig nämligen svekfullt mot en kvinna och hon hämnas fortfarande!
Då pesten härjade i Stockholm kördes likkärrorna utmed Storgatan ner till Narvavägen, där det låg en kyrkogård. Det påstås att man än idag kan höra dunsarna från de lik, som trillade av kärrorna. Huu! Och tror ni inte att massor med kraxande kråkor flög omkring oss, då vi stod vid Fredrikshovs slott och Miguel berättade om slottsspökena!
På Kungsholmsvandringen fick vi höra om den otäcka Kungholmsbron och att Axel Wallenberg spökar i Stadshuset. Vi vandrade uppför Hantverkargatan och stannade vid Hantverkargatan 3, där ett av husen en gång i tiden var likbod. Att gå och beskåda liken där, var då rena folknöjet. I ett hus, som ligger i hörnet Hantverkargatan/Kungholmstorg, lär någon visa sig i ett fönster varje lördagskväll mellan klockan 9 och 10. Där bodde nämligen för mycket länge sedan en kvinna, som fortfarande sörjer sin svekfulle make.
På vandringen i Gamla stan fick vi bland annat höra om Stockholms största massmord och om Fersenska mordet.

Miguel föreläser för Karolin och Björn

18 augusti 2011

Ettårsjubileum med Cupcake

Den 13 augusti 2010 startade jag bloggen Pensionären på ön. Ettårsjubileet firades med kaffe och en Cupcake. Receptet kommer här nedan.
Det är roligt att blogga! Det är stimulerande att skriva om sina intressen, erfarenheter och reflexioner. Det är också en nyttig skriv- och språkövning. Ibland måste jag kontrollera fakta eller stavningen, innan jag publicerar något. Att komma på bra tips är en utmaning.
Bloggandet  gör att jag kommer iväg på saker, som annars kanske inte skulle blivit av.  Man blir mer uppmärksam då man träffar människor, besöker platser, är ute och promenerar, läser tidningen  eller en bok. Kanske det kan ge ett uppslag till bloggen. Fotointresset har utvecklats och bildhanteringen har förbättrats.
Allra roligast är det naturligtvis då jag märker att det finns människor som läser bloggen, kommenterar den eller till och med berömmer den.  Att blogga är ju ett sätt att kommunicera och inspirera. Jag har haft 5400 sidvisningar på min blogg sedan starten!



Cupcakes med nougat och citron, 12-13 stycken

Ingredienser:
100 gram smör
2 ägg
1,5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2 dl mjölk
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
55 gram nougat (kan uteslutas)
Glasyr:
100 gram philadelphiaost
50 gram smör, rumstempererat
1,5 dl florsocker
En halv citron, finrivet skal av
Gul karamellfärg, några droppar
Till garnering:
Strössel och/eller kristyr

Tillagning:
1. Sätt ugnen på 200 grader
2. Smält smöret. Vispa ägg, socker och vaniljsocker poröst. Blanda mjölken med smöret och häll ner i smeten. Blanda mjöl och bakpulver och rör ner i smeten.
3. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt eller använd dubbla pappersformar. Det är viktigt att de är stadiga, annars flyter smeten ut. Fyll dem med smet tills det återstår ca 1 cm till kanten. Skär nougaten i småbitar och tryck ner några i varje muffinsform.
4. Grädda 15-20 minuter till muffinsen fått en fin gyllenbrun färg.
5. Ta ut plåten och låt muffinsen vila i formarna ett par minuter. Lyft ur dem och låt dem kallna på ett galler.
6. Vispa ihop färskosten och smör, rör i florsocker, citronskal och hushållsfärg. Vispa till en jämn glasyr med elvisp.
7. Styk ut glasyren på toppen av kakorna och garnera med strössel och/eller blommor av kristyr.
Låt gärna kakorna stå några timmar innan de serveras. Glasyren stelnar inte helt, men blir i alla fall litet fastare i konsistensen.



Recept: Elisabeth Johansson
Skapat av Svenska dagbladet



11 augusti 2011

Lake District


Lake District



I mitt förra inlägg berättade jag om resan genom Wales. Efter Wales väntade norra England. Vi stannade tre nätter i Carlisle, huvudorten i Cumbria. Carlisle är en tråkig stad med en imponerande katedral. Vårt hotell var dock inte lika imponerande, utan ganska så bedrövligt. Vi gjorde två utflykter. Den första innehöll ett besök på fornlämningen Corbridge och ett besök i liten ort i Skottland. Den andra, som var höjdpunkten på vår resa, var en rundresa i det undersköna Lake District, Storbritanniens största nationalpark. Det är ett landskap som består av grönskande dalar, mjuka kullar med betande får, charmiga små byar och vackra sjöar. Landskapet har inspirerat många författare, bland annat Beatrix Potter och William Wordsworth. Vi gjorde en båttur på Lake Windemere och även ett besök på Beatrix Potters gård Hill Top Farm.
Resan hem till Sverige gick med flyg från Manchester.
Jag var mycket nöjd med denna resa även om man tydligt märker att turismen är en industri. Man ges massor av tid, då det finns shoppingmöjligheter och alltför litet tid då man bara vill strosa omkring i några av de charmiga byarna och insupa atmosfären.
Maten, då?  Jag beställde vid ett tillfälle Cumberland Sausage. Låter väl gott? Nej, det var det inte! Yorkshire pudding prövade jag också. Den smakade egentligen inget alls. Det är besvärligt att man envisas med att servera chips (pommes frites) till så gott som varje maträtt.
Klicka på pilen till vänster under den blå rutan, så får du se ett tre minuters långt bildspel.


3 augusti 2011

Wales

I början av juli gjorde jag en nio dagars lång rundresa  i
Storbritannien. Det var en gruppresa arrangerad av
Scandorama.
Med på resan fanns även norska väninnan Torbjörg. Målet var
 Wales och Lake District i norra England.
Vi startade resan i Malmö och åkte med buss genom Danmark, Holland, Belgien och Frankrike. Vi åkte båt från Calais till Dover. Sedan gick färden vidare mot Wales.
Wales - Cymru- är ett eget land med ett eget språk, en egen kultur, atmosfär och historia. Under århundradenas lopp har Wales blivit en del av Storbritannien, men i imperiets egen inre marknad av idéer, kultur och språk biter sig de tre miljonerna walesare orubbligt fast vid sitt keltiska arv.
Vi stannade i Cardiff, Wales huvudstad, där vi övernattade på det flotta Hilton Hotel. Cardiff är en rätt trevlig stad med ett gammalt slott mitt inne i staden, en vacker park, massor av butiker och restauranger samt ett fint hamnområde, Cardiff Bay, i utkanten.
Vi gjorde en del utflykter runt staden och besökte ett friluftsmuseum, ett kristallsliperi och en kolgruva. Vid ett tillfälle hamnade vi mitt i en musikfestival.
Sedan gick färden vidare norrut genom Snowdonia National park, där vi rastade i en av de idylliska byarna. Vi besökte Caernarfon Castle, ett slott byggt på 1200-talet.
Vi fortsatte sedan mot norra Wales med dess undersköna landskap. Färden gick ut på ön Anglesey, där vi besökte den berömda järnvägsstationen med det långa namnet Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch. Att namnet har blivit så extremt långt beror på att man slagit samman två långa ortsnamn.
Wales är mycket vackert! Jag är särskilt fascinerad av alla de vackra stenmurarna, som finns överallt. Både på landsbygden för att avgränsa åker- och betesmark, men också i småstäder och byar för att avgränsa tomtmark.
Klicka på pilen till vänster under den gröna rutan, så får du se ett  fyra minuters långt bildspel.
Nästa vecka återkommer jag och berättar om Lake District.




Vatten

Vatten, det viktigaste av allt! Glöm inte att dricka vatten är Viktväktarnas första bantningsråd ! Jag har större delen av mitt liv bott på...