24 februari 2011

Broms skola

Broms skola var en privatskola i Stockholm som drevs av lärarinnan Anna Broms.
Fram till 1955 låg skolan på Sturegatan 22 och hade fyra klasser, så kallad förberedande skola. Sedermera hade skolan sex klasser i årskurserna 1-6. Skolan hade fram till 1962 lokaler på Tysta gatan 7 och därefter på Brahegatan 22. Skolan upphörde 1970.
Fru Broms höll skolan i ett fast och personligt grepp, med en - redan då - gammaldags disciplin. Fru Broms undervisade själv i rättskrivning, med konsekvent metodik med dagliga diktamen (källa: Wikipedia).

Den enda kontakt jag har haft med vårt kungahus är att jag har gått i samma småskola, som vår nuvarande kung, nämligen i Broms skola.
Jag blev påmind om detta, då jag läste boken om honom "Carl XVI Gustaf - den motvillige monarken" skriven av Tomas Sjöberg. En rätt förskräcklig bok, egentligen. Kan man verkligen tro på allt det som skrivs om kungen? Jag skall inte gå in närmare på detta, utan nöjer mig med att uppehålla mig vid kapitlet om Fröken Broms och hennes skola. Bara det att det står "fröken Broms" är fel. Hon kallades för FRU Broms. Hon hade nämligen varit gift. Att lärarinnor kallas för "fröken" är något annat. Fru Broms framställs som en sträng lärare. Jag hade inte henne som lärare, så jag kan inte yttra mig om det, men så var ju lärarna på den tiden. Det står även att eleverna bar skoluniform. Ja, det måste ha kommit senare i så fall, för inte hade vi det på den tiden jag gick där, 1949-1953. Däremot hade vi märken att sätta i mössan. Vidare står det att ofog bestraffades. Har inget minne av detta, men mina klasskamrater och jag var kanske skötsamma elever. Jag kan bara minnas att jag trivdes mycket bra i denna skola. Jag slutade där samma år, som kungen började.


Klass 4 i Broms skola vårterminen 1953
Bilden är tagen i Humlegården. Man skymtar Kungliga biblioteket i bakgrunden. Själv sitter jag i mittersta raden, femma från vänster. Observera de vita handskarna. Det visar att sommaren är på väg. Man hade alltid vita handskar på sommaren, gärna näthandskar. Min bästis Margareta sitter på min högra sida. Då jag på äldre dar försökte få kontakt med henne igen, visade det sig att hon tyvärr just hade avlidit. Minst en känd person finns med på bilden. Pojken nere på marken, tvåa från höger är idag berömd regissör och tillika professor - Claes Fellbom.
Om någon känner igen sig på bilden, tag då gärna kontakt med mig via kommentarsfunktionen. Broms skola finns som grupp på Facebook.

17 februari 2011

Isbjörnar

 

Här får man en väldigt bra beskrivning över isbjörnen och varför den är hotad. Texten är hämtad från Världsnaturfondens hemsida http://www.wwf.se/ Jag har fått tillstånd att kopiera texten. 

 

Isbjörnen härskar på packisen

Isbjörnar lever i Arktis på packisen nära kuster och öar. De delar detta habitat med ursprungsbefolkning och djur som vikare, fjällräv, narval, vitval och miljoner av flyttfåglar. Isbjörnen är toppredator (högst upp i näringskedjan) i det arktiska marina systemet och är väl anpassad för ett liv på isen. De är mycket goda simmare (& dykare) och kan simma upp till 50 km i det iskalla vattnet mellan packisen. Deras enorma ramar fungerar som snöskor på snön och paddlar i vattnet. Isbjörnen har en otroligt varm päls och det tillsammans med ett 11 cm tjockt lager av fett, håller dem varma speciellt under vintern och simturerna. De måste till och med röra sig sakta för att inte överhettas i Arktis där temperaturen inte överstiger 10°C på sommaren och faller till ca -40°C under vintern.

Solitära djur

Isbjörnen lever oftast ensam förutom på platser i Arktis där de ibland fastnar på land under den isfria perioden och när det är parningsdags. Honor parar sig vid tre års ålder och får 1-3 ungar (som väger ca 600 g) åtta månader senare, runt nyår, mitt i vintern. Isbjörnsmamman spenderar vintern i idet och ger mjölk till ungarna. Honan äter och dricker inte under tiden i idet utan tär på kroppsfettet. I mars/april när ungarna är ca 3 månader lämnar de idet med sin mamma. Ungarna stannar hos sin mamma tills de är ca 2 år. Under den tiden lär mamman ungarna hur de ska överleva i den arktiska miljön och snart kan de simma i det iskalla vattnet och åka rutschkana nerför snön.

Äter bara kött ...

Isbjörnen är den enda av de sju björnarterna som i stort sett bara lever av kött. Det är på packisen isbjörnen jagar sin föda och det är där de spenderar sin mesta tid. När isen försvinner i söder under sommaren drar en del sig mot norr tillsammans med isen och sina byten. Andra isbjörnar spenderar sommaren på land och lever på lagrat kroppsfett från våren, men ibland kan de dock äta gräs, lavar och blåbär. Isbjörnar äter mest mellan april till mitten av juli för att de senare ska klara av den isfria perioden som kan vara i upp till fem månader. Isbjörnen behöver äta ca 2 kg fett per dag och favoritbytet är vikare som har hög koncentration av kroppsfett. Isbjörnar jagar sälar i deras andningshål eller letar upp ungar som fötts i hålor i isen. Isbjörnarna jagar även storsäl intill kalvande glaciärer och ute på isen grönlandssäl och vitval. Isbjörnen klarar till och med av att dra upp en val på över ett ton på isen.  Isbjörnar som är strandade på land äter självdöda sälar och valar, samt fågelungar och ägg.

Hot

Isbjörnen har inga fiender förutom människan som jagat dem hårt under lång tid, så det största hotet idag när jakten är reglerad är den globala temperaturhöjningen. På grund av växthusgaser i atmosfären smälter den arktiska isen tidigare varje år vilket ger isbjörnarna kortare tid att jaga och bygga upp fettreserverna inför sommaren. Dessutom har nu även vinterisen börjat frysa till 3-4 veckor senare än normalt i östra Sibirien, vilket innebär att strandade isbjörnar inte kommer ut som vanligt på havsisen för att jaga säl och fylla på fettdepåerna.  Amerikanska forskare har beräknat att 2/3 av väldens isbjörnar kan vara borta vid år 2050 på grund av att havsisarna sommartid kommer att smälta bort i stora områden i Arktis (Svalbard, Sibirien och Alaska).

Andra hot mot isbjörnarna är föroreningar och bekämpningsmedel som förs från söder till Arktis i norr genom vindar och havsströmmar. Vissa av dessa kemikalier är långlivade organiska föreningar (POPs) och de samlas upp i den arktiska näringskedjan så när de når toppredatorn, isbjörnen, så har koncentrationen av dessa giftiga och långlivade ämnen nått en alarmerande nivå. När isbjörnarna svälter finns det stor risk att miljögifterna kommer ut i kroppen och försvagar immunförsvaret. Tyvärr förs miljögifterna över från mamman till ungarna via dimjölken.

Vad gör WWF?

WWF har ålagt sig att säkra en framtid för världens isbjörnar. Denna toppredator är en viktig del i det arktiska ekosystemet och det som påverkar isbjörnen påverkar också alla andra arktiska arter. För att hitta vägar att stoppa de negativa effekterna på isbjörnarna och deras arktiska hem arbetar WWF bland annat med att belysa hoten från klimatförändringar och POPs. WWF stödjer också forskning om isbjörnar och hoten mot Arktis. I östra Sibirien har WWF anställt flera isbjörnspatruller som har som huvuduppgift att minska konflikten mellan hungriga isbjörnar och lokalbor. Patrullen matar isbjörnarna med självdöda valrossar så att de inte går in i byarna för att leta mat i väntan på att havsisen skall frysa till inför vintern.
 I och med att havsisen kommer att smälta bort i Arktis finns det risk för en ökad sjöfart, mineralutvinning och fiske. WWF kommer att arbeta med dessa frågor ur ett klimatperspektiv.

Visste du att ...?

  • Isbjörnen har utvecklats från brunbjörnen.
     
  • Isbjörnen är världens största köttätande landdäggdjur.
     
  • I arktiska Kanada har isbjörnar setts i skogar så långt som 200 km in från kusten.
     
  • När isbjörnen står på bakbena blir den större än en liten elefant.
     
  • Under sommaren spenderar isbjörnarna en fjärdedel av sin tid med att sova.
     
  • Isbjörnen har ett andra genomskinligt ögonlock som fungerar som ett par simglasögon och skyddar ögonen när de simmar.
     
Fakta: Isbjörn
Vetenskapligt namn:
Ursus maritimus Kroppslängd: 2-2,5 m
Vikt: upp till 800 kg
Livslängd: 20-25 år
Antal isbjörnar i världen: cirka 20 000-25 000 st, varav ca 40 % i Kanada 

 

10 februari 2011

Naturhistoriska riksmuseet och Shackelton

Naturhistoriska riksmuseet
Då jag var liten älskade jag att gå på Naturhistoriska riksmuseet.
Sedan jag blev äldre har det blivit glest mellan besöken.
Trots att man  egentligen borde ha fått nog av snö och kyla blev jag lockad av att åka ut till museet, då jag läste i tidningen att man renoverat utställningen om livet i polartrakterna. Det är alltså en utställning som visar Arktis och Antarktis säregna miljöer. De flesta uppstoppade djuren är desamma som tidigare, men montrarna var uppfräschade.


Klipphopparpingvin


Leopardsäl och pingvin















Jag tog också en titt  på de övriga utställningarna och se ett sådan lustigt djur jag hittade! Stäppmyrkotten lever i södra och östra Afrika och använder sina långa klor till att öppna termitstackar och myrbon.

Stäppmyrkott

Eftersom jag även tycker att det är fascinerande att höra om upptäcksfärder, passade jag på att se en film på Cosmonova om upptäcksresanden Shackelton. Ernest Shackelton blev mest känd för sin tredje expedition till Antarktis 1914-1916. Båten som han och hans mannar åkte i  fastnade i isen men, som genom ett under, lyckades de ändå till slut hitta tillbaka till civilsationen. Filmen, som var en rekonstruktion av deras resa, innehöll originalfoton och filmklipp från resan och skildrade på ett mycket medryckande sätt deras fruktansvärda strapatser.

3 februari 2011

Beatrix Potter

Beatrix Potter
Det är lustigt hur en film kan påverka en. För något år sedan såg jag filmen Miss Potter som handlar om den engelska författarinnan och konstnärinnan Beatrix Potter. Jag blev nyfiken och ville veta mer om henne, så jag läste en biografi över henne. Hennes liv var mycket intressant.
Beatrix Potter föddes 1866 i London. Hon undervisades i hemmet och visade tidigt talang för målning och ett stort intresse för djur och natur. Hon fick en del uppmuntran av sin far, men hennes mamma  motarbetade henne hela tiden och tyckte att hon borde ägna sig mer åt att lära sig sköta ett hem och hitta en lämplig man att gifta sig med. Hon tillbringade sommarloven i Lake District, som ligger i norra England. Naturen där gav mycket inspiration till hennes målningar. Hon började skriva berättelser till sina djurbilder.




Då hon var i trettioårsåldern samlade hon ihop sina bilder och berättelser och hittade ett bokförlag, som ville ge ut dem i bokform. Att böckerna skulle ges ut i ett litet format var hennes egen idé. Det blev succé. Hon blev förälskad i förläggaren och planerade att gifta sig med honom, men tyvärr avled han.



Hill Top Farm
Hon fortsatte att ge ut böcker och tack vare dem blev hon självförsörjande. Hon köpte gården Hill Top Farm i Lake District, där hon också bosatte sig. Hon började med fårskötsel, gifte sig och köpte så småningom upp flera gårdar för att undvika exploatering. Hon avled 1943. 
I de anglosachiska länderna är hennes böcker fortfarande otroligt populära. Här i Sverige känner vi väl möjligen till Pelle Kanin. Några av oss minns kanske filmatiseringen av några av djurberätteslerna, som visades  på TV vid jultid på 1980-talet. De gjordes som baletter och var väl rätt fåniga, egentligen.
Personligen tycker jag inte att hennes berättelser är så märkvärdiga. Några är till och med litet otäcka. Det är framför allt hennes målningar som jag tycker mycket om. Dessutom har jag blivit fängslad av den underbara naturen i Lake District och planerar att göra en resa dit.
Titta gärna in på http://beatrixpottersociety.org.uk/
29 januari - 15 maj 2011 pågår utställningen Beatrix Potter, Pelle Kanin och hans vänner på Millesgården.http://millesgarden.se/





Norra Djurgårdsstaden

Norra Djurgårdsstaden är ett nybyggt område i nordöstra Stockholm, som sträcker sig från Husarviken i norr till Loudden i söder. Området gr...