22 januari 2017

History unfolds




History unfolds är en utställning på Historiska museet i Stockholm. I programbladet står bland annat följande:
Historiska museet har bjudit in konstnärer att skapa nya verk i ett möte med museets samlingar och forskning. Dessa och tidigare producerade konstverk visas i de historiska utställningarna. Museet har valt att arbeta med konstnärer för att de kan gestalta andra perspektiv och se på ett historisk material på nya sätt.

I DN den 1 december fick denna utställning en så fantastisk recension av Birgitta Rubin, att jag förstod, att den får man inte missa!
Det är svårt att göra den rättvisa i ett vanligt blogginlägg. Den måste ses i verkligheten för att man skall få fullt utbyte. Förutom massor av föremål, så består utställningen också av installationer med filmer och ljud. Bilderna jag visar här är alltså bara några axplock.

Lejonet från Pireus med värmande superhjältedräkt


Foton från upproret i Nicaragua


Textilkonst från 1600-talet gjort av den enda kvinnliga konstnär man känner till från den tiden


Möte mellan öst och väst. Pärlor från Indien och Irak tillsammans med vikingahänge


Del av Elisabethrelikvariet


Kyrkklockor


I detta rum pågick en ljudinstallation med böner på olika språk




14 januari 2017

Veckans rubrik: Vintervila

Veckans rubrik är Vintervila.

Som vädret har varit i Stockholmsområdet den senaste veckan, har det sannerligen inte inspirerat till fotografering. Först svinkallt, därefter halv storm och slutligen regn och slaskväder. I dag, fredag, är vädret dock behagligt , men det är väldigt halt.
Har man hund måste man ändå alltid ut, i ur och skur. I onsdagskväll fick jag hålla hårt i hundstackarn. Hon höll på att blåsa bort.
Dessutom har jag skaffat mig ny kamera, som jag än så länge bara testar. Jag har inte fått riktigt kläm på alla inställningar. Så dessa bilder har jag alltså tagit på mina hundpromenader i närheten av bostaden och med en ny kamera. Den sista bilden är dock tagen från balkongen och bilden på cyklarna är tagen för några år sedan med min förra kamera. Jag tyckte att den blev så kul, så jag sparade den.
Vintern kan ju faktiskt vara väldigt fin att fotografera, eftersom det kan bli grafiskt intressant. Så det är alltså mest svartvitt.














Veckans rubrik består av ett antal bloggare, som varje vecka skriver ett inlägg under ett gemensamt tema. Januari månads värdinna är Anna. Övriga bloggare finns i den högra spalten.      

7 januari 2017

Veckans rubrik: Börja om från början

Veckans rubrik är: Börja om från början. Det var en populär schlager, som Sven-Ingvar sjöng på 1960-talet.
Texten började så här:

Börja om från början,
börja om på nytt.
Varför ska man sörja,
tider som flytt.


Jag hör till dem, som på gamla dar fått möjlighet att återuppväcka lusten att sjunga. Börjat om från början, så att säga.Under skoltiden sorterades jag alltid bort, eftersom jag inte sjöng särskilt bra. Nu har jag fått min revansch genom att få sjunga i en alla-kan-sjunga-kör!

En kör är en musikalisk ensemble bestående av sångare. Det är kanske den äldsta och mest spridda typen av musikutövande i grupp. Körsång är sedan hundra år en stor folkrörelse i Sverige och närmare 600 000 beräknas sjunga i olika typer av körer (källa: Wikipedia).


Bild från en av våra övningar i Bodals kyrka

Att sjunga i kör kan vara rena hälsokuren. Kroppen syresätts, spänningarna släpper och stresshormonerna minskar. Det piggar upp och ger en känsla av gemenskap. Man lär känna musiken och man lär känna människor. I min kommun finns flera körer. Några är professionella, men det finns också en alla-kan-sjunga-kör. Det är Lidingö församling som erbjuder denna möjlighet för vem som helst att komma och delta och få sjunga även om man inte är jätteduktig. Det underlättar dock om man kan läsa noter. Jag är med i en sådan kör. Den heter Våghalsarna. Vi träffas en gång i veckan och sjunger allt möjligt. Mycket är naturligtvis med religiöst innehåll. Det kostar inget att delta, men vi förväntas delta i samband med gudstjänster och konserter. Vi har en underbar körledare, som alltid uppmuntrar och entusiasmerar oss.

Vårkonsert i Breviks kyrka 2015


Julkonsert i Breviks kyrka 2016

  
Veckans rubrik består av ett antal bloggare, som varje vecka skriver ett inlägg under ett gemensamt tema. Januari månads värdinna är Anna. Övriga bloggare finns i den högra spalten.      

30 december 2016

Veckans rubrik: Halvårskoll som handlar om pengar

Veckans rubrik är Halvårskoll. Jag låter det handla om pengar.
Det hör väl till, att man så här i samband med ett årsskifte sitter och funderar på sin ekonomiska situation. Kanske man hoppas, att nästa år få råd att göra den där investeringen man drömt om? Eller kanske man man måste se till att minska sina utgifter?
Men nu var det halvårskoll det var frågan om och då skall man ju se tillbaka på det senaste halvåret. För egen del har det varit en del roliga och inte alltför kostsamma investeringar. En ny dator och en ny kamera!  Jag har också äntligen kommit mig för att samla ihop mitt byrålådsguld och låtit tillverka en ring av det.


Det har väl inte undgått någon att vi under 2015 och 2016 fått nya sedlar och mynt. Sedlarna har porträtt av kända och framstående svenskar. Jag tycker att man knutit ihop framsida och baksida väldigt fint. De nya sedlarna innehåller också nya säkerhetsdetaljer med bättre skydd mot förfalskningar. När man får en sedel i handen skall man vicka på den för att kontrollera att den är äkta. Man kommer då att se bilder som skiftar färg och bilder som rör sig och växlar motiv. Man kan läsa mer om det här på Riksbanken hemsida. I TV-programmet Veckans brott var det ett inslag, där det framgick att det kommer vara så gott som omöjligt att förfalska de nya sedlarna. Sedelförfalskning är ju för övrigt en mycket liten del av vår brottslighet. Värre är det med alla kontokortsbedrägerier.

Det finns ett ekonomiskt museum här i Stockholm, där man kan ta del av spännande berättelser om hela världens betalningshistoria. Det är Kungliga myntkabinettet. Eftersom jag aldrig varit där tyckte jag det kunde vara värt ett besök.
Det första, som möter en i entréhallen är ett enormt mynt gjort av sten. Det användes i Melanesien ända fram till 1800-talet. Det väger ca 600 kilo.


Här är ett fjädermynt, som också användes i Melanesien. Inte som vardagsbetalning, utan i ceremoniella och juridiska sammanhang.


Kakao användes som betalningsmedel i Centralamerika ända in på 1800-talet.


Här är Greklands första mynt, som slogs  625 f. Kr.


Vår sista vikingatidsskatt och första medeltidsskatt i ett. Så har den kallats, silverskatten från Burge på Gotland. Hittades 1967 av en jordbrukare.


Det här är världens största mynt. Användes under 1600- och 1700-talen. Hittades på ett sjunket skepp i Gryts skärgård 1974.

På museet finns en stor samling sparbössor. Här är bilder på några av dem.








Jag ber om överseende med att en del bilder är oskarpa. Det är svårt att få bra bilder av föremål, som är placerade i montrar.
Veckans rubrik består av ett antal bloggare, som varje vecka skriver ett inlägg under ett gemensamt tema. December månads värdinna är Tove med bloggen Blogg&Blandat. Övriga bloggare finns i den högra spalten. Tack Tove för dina decemberteman!

GOTT NYTT ÅR!

10 december 2016

Boktips: Brottsplats Lidingö

Lagom till jul utkommer min bror Jan med ytterligare en Lidingöbok. Denna gång handlar det om Lidingö i detektivromaner och om polisverksamheten på ön genom tiderna. Sålunda både fiktion och fakta.
Det är absolut den perfekta julklappen till alla som är roade av Lidingös historia, av detektivromaner eller hur det stod till i Lidingös poliskår på den gamla goda tiden.






Här är ett utdrag ur pressreleasen:
En giftdrottning jagas på Lidingö, en mördad generaldirektör hittas i Kottlasjön, en nattklubb och spelhåla avslöjas på Elfvikslandet, en känd advokat överfalls med knogjärn under Lidingöloppet, en knarkkung bombas med radiostyrt flygplan på sin privata golfbana. Jan Malmstedt har spårat upp detektivromaner där brotten utspelas på Lidingö och berättar om platserna där författarna lånade miljöer. Det blir Lidingöhistoria och deckarhistoria på en gång.
Här berättas också Lidingöpolisens historia, minst lika rafflande som detektivromanernas, från kommissarien Polis-Nisse som jagade spritsmugglare på 1920-talet, konstaplarna som körde i kapp spårvagnen och hoppade ombord i full fart för att göra razzia, till fallet med Stryparen vid Södergarnsvägen.
»Brottsplats Lidingö« kommer att roa många deckarläsare och Lidingöbor, men är intressant för deckarläsare var de än bor. På ett unikt sätt har Jan Malmstedt spårat upp hur deckarförfattare gör när de bygger upp miljöer. Ett av flera exempel på detta i boken är Blå spåret som utkom för jämnt 100 år sedan och blev en av de första moderna svenska deckarna, en bok som var en förebild för Per Sjöwall och Maj Wahlöö. Jan Malmstedt har lyckats ta reda på den miljö i vilken mordet i ”Blå spåret” begås.
Också många aktuella deckarförfattare har hämtat miljöer från Lidingö – advokaten Leif Silbersky jagas i sin deckare Mord bäste broder av en knogjärnsförsedd skurk i Lidingöloppsspåret, Jan Guillous Tjuvarnas marknad bygger på den så kallade Lidingöligans bravader, Jan Mårtenson låter ett mord i Mord i blått begås på denna ö, en av bankskojarna i Carolina Neuraths Fartblinda från 2016 joggar i löparspåren hemma på Lidingö, jämnt 100 år efter den första Lidingödeckaren.



26 november 2016

Veckans rubrik: Grått







Bilden ovan föreställer Lidingöbroarna. Det är egentligen litet märkligt att vi har två broar precis bredvid varandra. Den äldsta till höger med det karakteristiska spannet byggdes 1925. Där samsades tåg, bilar, cyklister och fotgängare ända fram till 1971, då den nya bron byggdes. Det var aldrig aktuellt att riva den gamla bara för det, utan man behöll den till tågen, cyklisterna och fotgängarna. Jag bor alldeles i närheten av bron och promenerar ofta över den. Nu är den dock fallfärdig och om några år skall den rivas och ersättas av en ny. På den nya, som skall kallas Lilla Lidingöbron, har det utlovats myshörnor med sittplatser.
Grått är alltså ämnet för veckans rubrik. Ja, det känns verkligen passande denna tid på året. I slutet av november är det verkligen grått, grått, grått. Tur nog så infaller första advent ofta då och julskyltningen och julbelysningen hemma och på stan piggar upp.
Färgen grå är en blandning av svart och vitt. Jag har alltid tyckt att det är en vacker färg. Eller om det nu är bristen på färg, som gör den tilltalande. I samband med klädval ger ju till exempel en grå byxa många möjligheter för färgglada val av tillhörande jumper eller skjorta.
Att vara gråblek i ansiktet är däremot inte så tilltalande. Man får piffa upp sig med litet make-up.
Grått hår tycker jag är mycket vackert.

Helen Mirren. Bilden är tagen från nätet.


Elfviks gård är en gård här på ön med ett flertal djur bland annat får. I gårdsbutiken säljs fårskinn vilket direkt får mig att tänka på min första päls, som var just i fårskinn. Jag älskade den pälsen.




Grått är tydligen en trend inom heminredningen. I annonserna från heminredningsbutikerna syns det tydligt. Det förekommer också mycket svart. Gör sig bra på bild, men i verkligheten...?

Bild från nätet

Veckans rubrik består av ett antal bloggare, som varje vecka skriver ett inlägg under ett gemensamt tema. November månads värdinna är englundskan med bloggen Livsrummet. Övriga bloggare finns i den högra spalten. Tack englundskan för dina novemberteman!

5 november 2016

Veckans rubrik: Ögon





Veckans rubrik är ögon.
Ögonen är själens spegel, brukar man säga. Ja, nog brukar man kunna se på en människas blick hur hon mår. Men om det är god eller ond människa tycker jag är omöjligt att se.
Bilden ovan har jag tagit på mina egna ögon. Märkligt nog ser jag litet skelögd ut, men det är jag inte. Jag brukar normalt använda glasögon, så det är möjligt att jag hade litet svårt att fixera blicken, då bilden skulle tas. På höger öga har jag en synnedsättning efter en bilolycka i ungdomen. Trycket som uppstod av smällen gjorde att jag fick en svullnad på ögonbottnen, som resulterade i en blind fläck. Tur att man har två ögon! Om jag inte haft säkerhetsbälte på mig, hade jag kanske inte suttit här idag. Om ni undrar hur det är att, med säkerhetsbälte och i en fart på 50 km/tim, köra in i en backande lastbil, så kan jag berätta att man tappar andan, så att man svimmar.
Ögonen, som ger oss synen, är väl vårt viktigaste sinne. Eller? Ibland brukar man diskutera vad som är värst - att förlora synen eller hörseln. Man få ju räkna med en försämring av dessa sinnen med åren. Det påstås vara värre att förlora hörseln, eftersom man kan bli väldigt isolerad då. Å andra sidan har jag förstått att det finns fantastiska hjälpmedel numera, så att många människor med nedsatt hörsel kan leva ett gott liv ändå.
Ögonkontakt är viktig. Här nedan visar jag en bild på mitt barnbarn och min hund. Hunden var 8 veckor gammal och hade just lämnat sin kennel och anlänt till sitt nya hem. Hon tittar så tillitsfullt på Pontus, att det är rörande.



Hemligheten i deras ögon heter en underbar argentinsk film i regi av Juan José Campanella. Det är en thriller med en oerhört gripande kärlekshistoria invävd.





Ett ljus tänt på Alla helgons dag

Veckans rubrik består av ett antal bloggare, som varje vecka skriver ett inlägg under ett gemensamt tema. November månads värdinna är englundskan med bloggen Livsrummet  . Övriga bloggare finns i den högra spalten.

29 oktober 2016

Veckans rubrik: I väntans tider


Denna veckas ämne är "I väntans tider". Ja, det är väl livet det handlar om, då! För nog har det till stor del bestått av väntan. När man var liten väntade man på att bli stor, när man gick i skolan väntande man på att ta sin studentexamen och få komma ut i livet. Så väntade man på att hitta den rätte osv osv. Nåja, man har väl inte bara suttit med armarna i kors, utan haft en hel del roligt under tiden.

Nu har man blivit äldre och livet är kanske inte lika spännande längre, men fortfarande väldigt roligt. Man lever mer i nuet, vilket för övrigt anses mer hälsosamt.
En trevlig sysselsättning är att baka. Denna vecka var det dags för litet godsaker till kaffet eftersom jag väntar gäster i morgon. Nu väntar jag på att kokostopparna skall bli klara...



Det var många år sedan jag hade bil. Det blir ofta promenader i stället. Men då jag skall in till stan åker jag alltid kommunalt. Tur nog bor jag nära den busshållplats, som är sista hållplatsen före bron och som alltså alla bussar passerar in till stan. Det brukar inte bli någon lång väntan.




Men med uttrycket I väntans tider tänker man väl främst på väntan på ett barns ankomst. Här är en bild från sommaren 2013, på min svärdotter (och mig och hunden), tagen av min son. De väntade då sitt första barn, som föddes en månad senare och som fick namnet Artur.



Vad jag väntar på nu? Jo, jag väntar på min nya kamera, som jag beställt i en butik inne i stan. Leverans är utlovat till mitten av november. Hoppas att den inte är för krånglig...

Bild från nätet

Veckans rubrik består av ett antal bloggare, som varje vecka skriver ett inlägg under ett gemensamt tema. Oktobers värdinna är Petta på Åland.  Övriga deltagare syns i högra spalten.